Sibirisk katt


Bakgrund:
I början av detta sekel dök en för många okänd ras upp i Sverige - den Sibiriska Katten. En katt som till det yttre påminner väldigt mycket om de andra "skogkatterna" Maine Coon och Norsk Skogkatt. Men var kommer den ifrån och hur kan man egentligen se skillnad på dessa tre raser?

Ursprungligen befolkades Sibirien av nomader, fiskare och jägare och den Sibiriska Katten härstammar enligt många från de ryska immigranter som under 1700-talet tog med sig katter när de flyttade till Sibirien. Sibirien är inget jordbruksland och katten var ett älskat husdjur och behövdes inte i första hand till att hålla råttorna borta från sädesmagasinen. Så småningom, kanske tack vare inblandning av lokalt förekommande katter eller det tuffa klimatet, så utvecklade katterna en lång, tjock och vattenavstötande päls. Det hårda livet formade dem till utmärkta jägare. Långt ifrån Europa utvecklades dessa katter till en frisk och härdig ras där endast de starkaste kunde klara sig i det bistra klimatet. Så småningom kom rasen tillbaka över Uralbergen till Moskva och St. Petersburg och kattklubbar uppmärksammade under 1980-talet den enastående rasegenskapen hos den Sibiriska katten som unik. Rent genetiskt sett har dessa katter varit åtskilda från europeiska katter i mer än 100 år. I och med glasnost och Berlinmurens fall öppnades gränserna mot öst och Sibirierna började spridas i Västeuropa. Rasens härkomst kan ses från två olika vinklar; dels den planerade aveln och uppfödningen som började i St. Petersburg 1987, dels den historiska benämning i det forna Ryssland på stora, långhåriga katter från de östra delarna av landet som Sibirier.

Det dröjde dock innan den Sibiriska Katten etablerades som raskatt utanför Ryssland. 1997 godkändes rasen av Fédération Internationale Féline d´Europé (FIFe) och fr.o.m. 1998 fick rasen certifikaträttigheter. Redan 1992 importerades de första Sibirierna till Finland, men det dröjde ända till år 2000 innan 10 Sibirier importerades till Sverige.

Egenskaper:
Den sibiriska katten är mycket tillgiven sin ägare. Den är mycket klok och livlig och behöver aktivering. Den har lätt för att lära och tycker om att lära sig nya saker. Detta gör att den ofta används i sitt hemland på olika kattcirkusar. Den Sibiriska katten är stor och kraftig. Honor väger 3,5-5 kg, hanar 6 - 10 kg. Med en sådan storlek är det tur att den sibiriska katten är en lugn vänlig katt som itne ofta visar aggresivitet. Den Sibiriska katten har blivit känd främst för sina goda allergiegenskaper. Man har sett världen över att allergiker oftare tål denna kattras än andra raser. Varför har man dock inte forskat i, men man tror att det är för att den troligen saknar ett protein i pälsen. Det finns dock inga studeri gjorda på detta.

Rasstandard enligt FIFe:
Huvud: Massivt och lite längre än det är brett. Pannan är bred och lätt rundad. Kindbenen är välutvecklade och högt ansatta. Nosen är bred och medium lång. Profilen har en svag inbuktning, men inget stop. Hakan är svagt vikande. Huvudet ska ge ett runt intryck.

Öron: Svagt lutade framåt, medium i storlek, öppna i basen och rundade öronspetsar. Svagt lutade framåt med bra bredd mellan dem.

Ögon: Stora och lätt ovala. Något snedställda i placering och brett isär. Alla färger är tillåtna, men grönt är att föredra. Ren färg önskas.

Kropp: Kroppen ska ge ett rektangulärt intryck med kraftig benstomme, bred bröstkorg och muskulös kraftig nacke.

Ben: Medium höga och formar rektangel med kroppen. Tassarna är stora och runda med tofsar mellan tårna.

Svans: Medium lång med rundad svanstipp. Täckt runt om med kraftiga hårstrån som inte får hänga ned.

Päls: Mycket tät päls som inte får ligga tätt intill kroppen. Överpälsen är vattenavstötande och känns något hård vid beröring.

Färg: Alla färger är tillåtna med obegränsat inslag av vitt.

© 2005-2007 Katrin Lundgren

Bildexempel på rasen:

Länkar till Uppfödare av rasen:
Salikons
Nikopejas

Rasföreningar:
Sällskapet Sibirisk katt